Att vara mamma,

/ Permalink / 0

Nu när lillsessan är ett halvår är det dags för mig att uppdatera min "att-vara-mamma-status". Minns att jag skrev något om det när lillan var ett par månader, kanske tre.
Och det är fortfarande helt fantastiskt underbart! Självklart vet vi ju också att vi är föräldrar till den mest underbara lilla varelsen i hela världen! Hon är verkligen mitt lyckopiller, på alla plan. Inget leende i hela världen kan få mig att bubbla av en sådan enorm lycka, som hennes.
Och hektiskt tycker jag faktiskt inte att det är. Jag får duscha, äta, gå på toa, sova. Och aldrig har jag velat lägga henne i sin säng, stänga dörren och andas i ett par minuter. Hon är så otroligt lättsam. Glad för jämnan!
Börjar ju ana att jag förmodligen kommer att få tillbaka det på barn nummer 2. Alla barn kan väll inte vara så lättsam som Elsa? Men kanske att man har tur? Tänk om man till och med har sådan tur att de sover samma tider och blir hungrig på olika? Den som lever får se :) Men självklart ska hon få syskon!
Det är så härligt att se alla framsteg hon gör. Nästan varje dag händer det något nytt. Det senaste är att hon har kommit på att skeden ska vara ovanför tungan och inte under. Detta gör att gröten fortfarande är halvljummen när sista skeden tas och nästan allt hamnar i magen och inte utanpå :)
Hon är helt fantastisk rakt igenom. Tror att jag varje dag frågar Magnus: "Kan du tänka dig att vi har kunnat skapa något så fint?" Det är nästan helt otroligt.
Och som sagt; glad för jämnan! Hon har inte svårt för att charma folk lillsessan våran.
Näe ni, mammarollen stoltserar jag med ska ni veta. Och jag hoppas att Elsa tycker att jag och Magnus är de bästa föräldrarna man kan ha. Vi ska verkligen ge henne all kärlek livet igenom.
Ni som inte har barn har ingen aning om vad jag pratar om, för ni har fortfarande inte träffat er lilla varelse som ni kommer att älska så att hjärtat värker. Men när ni har träffat h*n (vägrar hen) så kommer ni förstå alla känslor som inte går att beskriva.
Våran lillskrota. Hon har våra hjärtan i sina små händer <3


@ the teethdoctor

/ Permalink / 0

Japp, klockan 10 befann jag mig uppe på folktandvården. Försökte räkna hur längesen det var jag var där sist, men kom inte fram till nått. Minst 4 år i alla fall. Så när jag satte mig i undersökningsstolen berättade hon för mig att jag inte varit där sen 2008. Fem år sen alltså! Mycket kan hända på fem år, så jag förberedde mig på det värsta. Men det gick bra! Hur bra som helst faktiskt! Inga hål, pyttepyttepyttelite tandsten (som hon uttryckte det) innanför de nedre framtänderna, inga sprickor, ingen karies. Klargrönt! "Renare och finare kan det nog inte bli, vi kallar dig om två år igen. Fortsätt som du gör så är det inga problem!" sa hon på slutet. Så jag var mycket nöjd när jag gick därifrån 130,- fattigare.
No big deal!

Till top