Nattningssvårigheter,

/ Permalink / 1

Fram tills för ungefär 3-4 veckor sen var Elsa ett lättnattat barn. Man la bara ner henne i sängen och gav henne en flaska välling. Hon drack upp vällingen och somnade sen utan knussel. På natten vaknade hon en gång för mat och somnade sen tyst och lytt om igen.
Men nu är det helt annat här hemma. Nu räcker det inte med att ge henne välling och tro att hon ska vara nöjd. Näe, för då dricker hon upp vällingen och sen är det tjut och grin, klättring, vändning, lite mer klättring och grin. Man måstr sitta bredvid hennes säng med en hand intill henne för att hon inte ska tjuta. Men det tar länge innan hon kommer till ro! Uppemot en timme varje kväll.
Sen nätterna. Nu räcker det inte med att vakna en gång. Näe, tre är standard. Två gånger vill hon ha nappen och en gång vill hon ha välling. Sen är det inte säkert att hon somnar om utan protester heller. Inatt var hon vaken i 1,5 timme mellan 02.30-04.00. Lagomt kul!
Jag undrar vad det är som spökar egentligen, och jag hoppas verkligen att det bara håller i sig en kort period! Kanske är det alla tänder hon fått nu på slutet? Den åttonde håller på och spricker igenom nu.
Inatt sover Magnus i gästrummet ifall det blir en lika rolig natt igen. Elsa sover bredvid mig för första gången i sitt nio månaders gamla liv. Många pratar ju om närheten, att det många gånger bara är närhet dom vill ha. Så vi provar väll. Men det är ju för- och nackdelar med det också. Ett plus om dom somnar och sover bättre. Men hur vänjer man sen av dom med det? Vi har varit stenhårda med "egen-säng-sovandet" just för att slippa gå igenom en avvänjningsperiod till. Vi kommer gå igenom så många avvänjningsperioder i hennes unga liv i alla fall så.
Någon som har tips? Har/hade ni också en period då era små var svårnattade och sov oroligt? Vad berodde det på tror ni? Hur gick det över? Alla tips mottages tacksamt!

Utrensning,

/ Permalink / 0

Nu när vi vet att det är en liten kille som kommer, och vi bara vill ha två barn, så gör vi ju ingenting med Elsas kläder som hon växt ur. Så nu ikväll har jag rensat bort alla kläder i storlek 50-68 och börjat lagt ut på Köp- och sälj på facebook. Men man har som lite separationsångest! Elsalottas söta små kläder! Och massor hade vi. Bara klänningarna i strl 62 var 17 stycken. Men som sagt, vi gör ju ingenting med dom längre. Tråkigt men sant!

För övrigt har vi varit på ettårskalas för Liam idag! Tänk vad ett år går fort! Om tre månader, precis, är det Elsas tur att ha kalas. Herreminje!

Dumma tv

/ Permalink / 0

Tittar på Sofias änglar. Ett par har mist sin lilla son i leukemi. Jag storbölar. Tittar på Elsa och säger åt henne att hon aldrig får dö ifrån mig. Hur tar man sig igenom en sån sak? Jag skulle gå under om Elsa dog. Tänk er tanken att komma hem från sjukhuset utan sitt barn, med alla kläder och leksaker kvar hemma. Med alla bilder och minnen. Jag kan inte ens föreställa mig hur otroligt plågsamt det skulle vara. Jag skulle dött av sorg och saknad. HUR tar sig föräldrar vidare som mist ett barn? Det är för mig obegripligt. Jag skulle lägga mig på golvet och aldrig mer kliva upp. Jag skulle inte finna någon mening eller glädje med nånting. Varför får sånt hända? Snälla gode gud, låt oss aldrig få gå igenom något sådant. Jag gråter nu, och hon sitter ju här bredvid mig och leker, helt frisk. Usch, man blir så sårbar som förälder. Som ett stort, öppet köttsår som det bara är att hacka en gaffel i.
Älskade, älskade barn. Mamma och pappa älskar dig mer än livet självt. Utan dig, inget oss <3

Till top