studenten

Allmänt / Permalink / 0
Jaa, hur mycket längtar man inte? Nu har man suttit i skolbänken i 13 (!!) år. I 13 fucking jävla år har man våndats med den där skiten. Men inte räcker det inte. Näe, ska man ha ett någorlunda jobb med en någorlunda inkomst så måste man plugga ytterliggare i några år.
5 juni. Det är då det smäller. Studenten. Men vita mössor och finkläder kommer vi stå där på trappan, SPMT3. Kvällen kommer vara i världsklass. Jag kommer vara hes i minst en vecka efteråt. Såå som jag har längtat efter den dagen. Men var är egentligen det bra med att ta studenten? Hela dagen den 5 juni, kommer ju vara något att minnas i många år framöver. Men dagen efter då? Joo, arbetslöshetens öppna armar tar välkomnande emot oss. I 13 år har vi haft en trygghet att gå på. Efter helg kommer skola, efter lov kommer skola igen. Men efter den dagen har vi ingenting att gå tillbaka till. Vi måste börja ta eget ansvar och visa att vi är de vuxna människor vi ska föreställa att vara.
Lite skrämmande måste jag ju erkänna att det är. Jag har ingen aning om vad som väntar mig efter den 5 juni. Plugga ska jag göra. Det måste jag. Men nu är det jag själv som måste organisera upp mitt liv. Det är jag som måste ta kontakt med högskolan, ingen annan. Det är jag som ansvarar för vilken utbildning jag ska komma in på, ingen annan. Jag måste bli vuxen, och det är fort! Inom ett halvår måste jag växa upp och ta eget ansvar för mitt liv. Det är bara att sätta igång. Ja. Näe, nu har jag inte tid med det här. Jag måste ta och fixa mig ett medmerakort och lära mig att mangla tvätt.  

Att sakna någon

/ Permalink / 0
Alla vet nog hur det känns. Att sakna någon. Denna tomma känsla att inte ha, den man vill ha, nära.
Att veta att man snart kommer att få träffa den personen, skapar en annan sorts saknad. Men hur är det åt andra hållet? Att veta, att man aldrig kommer få ha den personen intill sig igen, att veta att man måste stå ut med denna outhärdliga, konstiga känsla så länge att man nästan kan gå sönder.
Jag känner en tomhet, inte av att inte ha dig här. Utan att inte ha dig här. Det är skillnad på saknad och saknad. Jag överlever, det vet jag. Det kommer jag göra. Det är inte dig jag saknar, det är dig. Det är skillnad. Det är inte din närhet jag saknar, det är din närhet. Det är en stor skillnad.
Jag saknar inte dig, förstå det! Jag saknar dig. Ni förstår nog inte denna skillnad, förrän ni själv sitter där. Men jag vet att jag inte saknar dig, utan bara dig. Nej, inte dig! Dig.

Bloggstarten

Allmänt / Permalink / 0
Efter att Lunarstorm blivit allt mer ointressant, och det mesta jag använder där är bloggen, så startar jag nu en helt egen blogg. En bara blogg. Bilddagboken används flitigt, så det är bara att kika in.
Så. nu har jag allt jag behöver för att få ut det jag vill. En blogg, med tankar och ord och en Bilddagbok med bilder och målade känslor. Så nu är jag nöjd :)

Det är sjukt hur mycket bloggandet har växt bara under de senaste månaderna.
När Lunars "Dagbok" bytte namn till "Blogg" så tänkte man för sig själv; "Va fan heter det Blogg för?!". Nämner man ordet blogg numer så vet alla att det betyder en "dagbok på internet".

Så, det är var jag har skaffat nu, en dagbok på internet :)
Vi får väll se hur aktiv jag kommer att vara här, det visar sig :)

http://anitaq.bilddagboken.se
Till top