Men hallå?

/ Permalink / 0
Jag åkte mot majbrasan 18.40 i solbrillor och sa till mamma: "Det blev ju ganska bra väder ändå!"
19.10 ser det ut så här:


Så jäkla typiskt sista april! Det kan aldrig vara fint väder då! 
Jag och barnen gav upp 19.30 och åkte hem. Har packat ner alla kläder i sopsäckar. Men jag ser ändå inget slut. 
Men vi har hela dagen på oss imorgon att få ner allt i kartonger och lasta ut allt i lastbilen. Imorgon kväll ska endast kyl- och frysvaror finnas kvar här hemma. Just nu är allt ett kaos. Men jag vet ju att det kommer bli tomt till slut, hur kaotiskt allt än verkar just nu. 

Magnus tog på sig att vara brandvakt på brasan så nu sitter jag här med katta å hunn och funderar på om jag ska gå och lägga mig eller packa lite till. Det lutar åt läggningen. 

Petra var snäll och följde med mig in på röntgen idag. Det gick väldigt snabbt faktiskt. Fick vänta i cirka en minut innan jag fick komma in och bilderna gick snabbt att ta. Så nu är det bara att vänta på svar! 
Kommer då aldrig göra om en laxering igen i alla fall! Tog de första tabletterna i måndags och resten igår. Kände inte ett jota. Men inatt vid 01 då jävlar. Vaknade av en fruktansvärd smärta i magen. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Visste inte heller om jag var illamående, bajsnödig eller om jag helt enkelt skulle dö. Tog mig iväg på toaletten och mådde sååå jäkla dåligt! Satte mig med en hink framför ifall att. Svettades, höll på att svimma. Tänkte att det kanske inte var så passande med en laxering direkt efter magsjuka. Trodde seriöst att jag var i behov av sjukhusvård. Så jag försökte ropa på Magnus. Men det enda jag fick fram var en viskning. Happ, tänkte jag, jag får väll lägga mig här på toagolvet och dö ensam då. Så vaknade Elton och Magnus märkte väll efter ett tag att jag inte gick upp och gav han mat. Så han kikade in på toaletten och frågade vad jag gjorde men jag fick knappt fram ett ord. Säkerligen trodde han att jag bara var förstoppad som vanligt och att jag ville vara i fred. Så jag sa "Gå och lägg dig du. Jag ropar om jag dör." 
Tillslut släppte det i alla fall och jag fick ur mig det lilla som fanns i magen. Men huvva, så vill jag aldrig mer må! 

Näe men det får bli natten nu så man orkar med morgondagen! 


Till top