Anita Qvist

Fram tills för ungefär 3-4 veckor sen var Elsa ett lättnattat barn. Man la bara ner henne i sängen och gav henne en flaska välling. Hon drack upp vällingen och somnade sen utan knussel. På natten vaknade hon en gång för mat och somnade sen tyst och lytt om igen.
Men nu är det helt annat här hemma. Nu räcker det inte med att ge henne välling och tro att hon ska vara nöjd. Näe, för då dricker hon upp vällingen och sen är det tjut och grin, klättring, vändning, lite mer klättring och grin. Man måstr sitta bredvid hennes säng med en hand intill henne för att hon inte ska tjuta. Men det tar länge innan hon kommer till ro! Uppemot en timme varje kväll.
Sen nätterna. Nu räcker det inte med att vakna en gång. Näe, tre är standard. Två gånger vill hon ha nappen och en gång vill hon ha välling. Sen är det inte säkert att hon somnar om utan protester heller. Inatt var hon vaken i 1,5 timme mellan 02.30-04.00. Lagomt kul!
Jag undrar vad det är som spökar egentligen, och jag hoppas verkligen att det bara håller i sig en kort period! Kanske är det alla tänder hon fått nu på slutet? Den åttonde håller på och spricker igenom nu.
Inatt sover Magnus i gästrummet ifall det blir en lika rolig natt igen. Elsa sover bredvid mig för första gången i sitt nio månaders gamla liv. Många pratar ju om närheten, att det många gånger bara är närhet dom vill ha. Så vi provar väll. Men det är ju för- och nackdelar med det också. Ett plus om dom somnar och sover bättre. Men hur vänjer man sen av dom med det? Vi har varit stenhårda med "egen-säng-sovandet" just för att slippa gå igenom en avvänjningsperiod till. Vi kommer gå igenom så många avvänjningsperioder i hennes unga liv i alla fall så.
Någon som har tips? Har/hade ni också en period då era små var svårnattade och sov oroligt? Vad berodde det på tror ni? Hur gick det över? Alla tips mottages tacksamt!