studenten
5 juni. Det är då det smäller. Studenten. Men vita mössor och finkläder kommer vi stå där på trappan, SPMT3. Kvällen kommer vara i världsklass. Jag kommer vara hes i minst en vecka efteråt. Såå som jag har längtat efter den dagen. Men var är egentligen det bra med att ta studenten? Hela dagen den 5 juni, kommer ju vara något att minnas i många år framöver. Men dagen efter då? Joo, arbetslöshetens öppna armar tar välkomnande emot oss. I 13 år har vi haft en trygghet att gå på. Efter helg kommer skola, efter lov kommer skola igen. Men efter den dagen har vi ingenting att gå tillbaka till. Vi måste börja ta eget ansvar och visa att vi är de vuxna människor vi ska föreställa att vara.
Lite skrämmande måste jag ju erkänna att det är. Jag har ingen aning om vad som väntar mig efter den 5 juni. Plugga ska jag göra. Det måste jag. Men nu är det jag själv som måste organisera upp mitt liv. Det är jag som måste ta kontakt med högskolan, ingen annan. Det är jag som ansvarar för vilken utbildning jag ska komma in på, ingen annan. Jag måste bli vuxen, och det är fort! Inom ett halvår måste jag växa upp och ta eget ansvar för mitt liv. Det är bara att sätta igång. Ja. Näe, nu har jag inte tid med det här. Jag måste ta och fixa mig ett medmerakort och lära mig att mangla tvätt.