Året som varit
Januari började ju inte så jävla bra. Alldeles för dåligt faktiskt. Mådde urdåligt och kunde inte annat göra än att älska dig förjäves. Försökte hålla humöret uppe, men alla gånger gick det inte så bra. En vecka efter nyårsafton var det fest hos Kenny och Chatrine i Torvalla. Inte ens två veckor hade gått sen du krossade mitt hjärta, och jag ville intala mig själv om att jag inte var kär i dig längre. Men det brast senare på natten där hos dom. Grinade och grinade ända fram på morgonen. Jag kände mig värdelös.
Det fortsatte så här i några månader, jag försökte och försökte men kunde inte släppa dig ur tankarna och önskade till botten av mitt hjärta att du skulle komma tillbaka till mig. Men det gjorde du inte. Vi pratade sista gången i maj, och har inte pratat sen dess. Och jag kan fortfarande inte förstå vad jag gjorde för fel. Men så småningom kom det till det klara att jag var värd så mycket mer än dig, även fast du hade varit världens mest underbara i över 2.5 år. Och känslorna svalnade mer och mer.
Mars, 18 år! Skrev upp till körkortet den 12:e.
April. Alf blev påkörd och vi var tvugna att avliva honom. Dagen efter hade vi redan saknat för mycket och åkte och köpte lilla Doris.
I maj kom den efterlängtade bebisen, Saga Molly Chatrine Rådström Segersten. Som jag hade längtat på den bebisen, och plötsligt fanns hon bara där. Den 6:e maj. Världens finaste bebis.
Juni = sommarlov. Och sommaren blev lyckad. Jag började umgås med personer jag aldrig förut hade tänkt mig att umgås med. Och jag har lärt mig en sak i år; att inte döma utan att känna. Man kan ha såå himla fel om olika personer, och det visade sig att jag hade haft det. Sommaren bjöd på ett antal fester och jobb. En sväng till Forsåa hann vi med också.
Började trean i slutet av augusti, knappt ett år till studenten!
September, KÖRKORT den 12:e, precis ett halvår efter att jag hade klarat teorin :P Och skolan fortsatte på som vanligt. September bjöd även på en trafikolycka som ledde till någon slags invaliditet ett antal veckor.
Oktober fram till nu hade knallat på i vanlig takt. misha och daniel är en del av vardagen numer, och jag skiter i vad alla andra säger om dom. Jag sa precis samma saker om dom innan jag lärde känna dom, men det är inte alls som man tror. Tänk på det.
Nu är det bara att vänta in år 2008 och morgondagen bjuder på fest, of course :) Och 2008 hoppas jag börjar mycket trevligare än 2007. 2008 kommer att bjuda på en student, och det ser jag fram emot :)
Jag har upplevt hur ett krossat hjärta känns, lärt mig att äkta kärlek inte finns, fått lära nya underbara personer, blivit en del av en bebis liv, fått reparera min självkänsla och just nu känns det bara som om livet leker!
Jag välkomnar 2008 med öppna armar, GOTT NYTT ÅR ALLIHOP!